Farfar min Guardian angel
Det var mitt från första början. Och det passar fint att jag har en skyddsängel runt halsen när vi tog farväl av min goa farfar.
Farmor känner jag av ibland. Bara en sån där känsla i kroppen som kommer över mig ibland och då tänkerjag på henne. Känns skönt att bara få liten känsla av henne så där ibland. Hoppas att det blir så med farfar med. Och jag kommer alltid tänka på honom när jag tar på mig min ängel.
Det var en otroligt fin gudstjänst. Min kusin Linda hade valt fantastiskt fina sånger som framfördes av en duktig sångerska och psalmerna var så passande. Prästen var engagerad och hade verkligen tagit reda på mycket om farfar och gjorde det så personligt. Kistan var fin och fylld med röda rosor.
Solisten sjöng först I den stora sorgens famn av Ted Gärestad och sedan den otroligt vackra Min bön. Lyssna på dem genom att klicka.
Farfar hade gillat den.
Många tårar har det blivit och nu känner jag mig helt matt i hela kroppen. Det ska bli skönt att lägga barnen och sedan mig själv på soffan. Imorgon är en ny dag....
Stoooor kram till dig! Förstår att det känns jobbigt just nu. Man blir helt paj av att gråta ju. Ta hand om er!
Vilket fint!!!!
Skönt att det är "över"!!!!
Ja man blir helt urlakad efteråt, ett jättefint halsband, min stil, ska lyssna på musiken nu då jag snart är i din situation, var rädd om dig. Kram!
Jättefina låtar, vet du vem som har skrivit Min bön?
Maggan: Den är verkligen vacker. Orginalet heter The Prayer och är skriven av Carole Bayer Sager och David Fosters och vem som översatt den vet jag inte men så här är texten:
Jag önskar att du finns
när vägen blir för svår
och hjälper mig och minns
du vakar vart jag går
håller mig i hand
skänker tröst ibland
vi vandrar vägen fram
fastän mödosam
till en plats där lyckan bor
Om det blir mörkt och kallt (jag ber om ljus inatt)
som lyser överallt (om stjärnor ovanför)
och dom att lita på (dom värmer oss trots allt)
dom är så rysligt små (dom faller ner och dör)
Lyser upp vår värld (trösten den är stor)
följer med vår färd (och himmelen tror)
vi vandrar vägen fram (fastän mödosam)
till en plats där lyckan bor
Där ska vi mötas sorgerna är glömda
och svarta minnen som var bara drömda
Där är vi bara en liten barnaskara
som sträcker våra händer
mot en himmel blå
(vad finns det för en råd) vi ber och hoppas på
(och vad är det som vi bär) att kärleken finns där
(så skört som spindeltråd) den lyckan som vi skall få
(en vän att hålla kär) en vän att hålla kär
du som hör vår bön du som hör vår bön
(och gör vår värld så skön) och gör vår värld så skön
trösta dina små
hjälp oss då och då
lycklig den som dig kan nå
trösta dina små
hjälp oss då och då
lycklig den som dig kan nå
Tack snälla du! KRAM!
