Det gör ont

Om 45 minuter kommer tjejerna hem och jag måste berätta att Sven inte finns längre.
Det som känns jobbigt är att jag vet att de kommer att minnas detta samtalet länge och att mamma var ledsen. Och att se sina föräldrar ledsna gör ont. Jag minns det. Det gör fortfarande skitont när ens mamam gråter på andra sidan jorden.

Jag har ett glasklart minne av när min mamma berättade för mig att hennes morfar, min gammelmorfar Carl Andes Ljungqvist hade dött. Jag vet att jag var i flickornas ålder och att mamma mötte mig ute i backen. När man är 7-8 år vet man inte riktigt vad det innebär när någon dör. Man fattar ju att den personen är borta, men hur ska man kunna förstå att man inte kan ses mer. Jag förstår det fortfarande inte 32 år gammal.

Det smärtar mig att jag inte såg farfar i veckan. Jag hade tänkt hälsa på honom, men saker kom emellan. Ni vet hur det är... Och jag ångrar det. Man ska inte skjuta upp sånt.

Efter att mamma ringt ringde jag förståss mina bröder. Det var jobbigt. Men jobbigast var att ringa min älskade mormor. Även om jag försökte vara stark, brast det fort när hon pratade om att allting tar ett slut...
Jag vill inte det. Jag vill alltid ha mina nära här. Vi har haft den tora lyckan att ha så många av våra nära kvar hos oss. Och nu när man förlorar farfar kommer deras slut så nära, det som jag alltid försöker putta bort ur tankarna. Jag vill krama om dem extra mycket, tala om hur mycket jag älskar dem nästa gång vi ses och helst aldrig släppa dem. Det suger att allt ska ta slut.

Sådana här dagar önskar man att man hade en stark tro. Att man visste att livet fortsätter på andra sidan med de som redan gått ur vårt liv. Att livet riktigt startade där....

Ett är säkert; man känner sig väldigt liten när någon nära dör.

Kommentarer
Postat av: Ida

Åh Goa Sven!!!!! Vad tråkigt..... Det är alltid lika svårt varje gång någon går bort, svårt att förstå att allting tar slut, vart tar de vägen? Jag tror allt att Siri stod med nylackade naglar och nyupplagt hår ;) och tog emot honom när han lämnade detta livet. Skönt för Sven att han slapp bli sängliggande länge, det är inte värdigt! Tycker synd om Eva och Robert som inte är hemma. Usch... Och ja, det är inte kul för barnen att se sina ledsna. Men sånt är ju tvunget, döden är det mest definitiva vi människor är med om! Hoppas det gåttt bra med samtalet!!! Många kramar

2010-02-12 @ 15:17:39
URL: http://Www.idathylen.wordpress.com
Postat av: Maggan

Uch! får beklaga det är alltid svårt när någon går bort, men man får vara nöjd om man vet att dom slipper ligga länge, min farmor som var som en matrona stor och rund låg i tio år som en liten mager fågelunge men helt klar i knoppen det var svårt att se.många kramar.

2010-02-12 @ 16:30:50
Postat av: angela

Det e så hemskt, usch jag grinar jag med, mest för att dina föräldrar inte är hemma, det är ju fruktansvärt! Kramas å mys ikväll å jag tror som Ida att din farmor väntade på sven å att dom e lyckliga nu

2010-02-12 @ 16:36:29
Postat av: Erica W

Beklagar sorgen Frida!!! Min mamma var också bortrest i Miami hos min syster när hennes pappa dog och det var mycket svårt. Men sen var hon med sin mamma när hon dog,höll henne i handen och hade varit med henne i många veckor före hon dog,dag och natt.Dessutom hade min mamma tagit hand om sin mamma i många år och mormor var hela 98 år och ändå var det mycket svårt för henne.

Vi har också mycket tunga tider framför oss för Jamis enda syster har cancer och denhär veckan fick vi veta att inget går att göra och hon har 2veckor till nån månad kvar....otroligt jobbigt och sorgligt.Hon är bara 40 år och har två barn,15 och 18 år.

2010-02-12 @ 18:11:46
Postat av: Erica W

Skulle ännu tillägga att jag idag berättade det för Maximus men han förstod det nog inte riktigt tror jag (han är ju snart 8 )utan började genast prata om nåt som hänt i skolan och var glad och på gott humör...

2010-02-12 @ 18:14:20
Postat av: lisa hanfelt

Beklagar sorgen. Det är jobbigt att ge sådana besked till sina barn. Tänker på er , kanske bra att det inte blir något i helgen eftersom Neo är magsjuk. Ta hand om er



Lisa med familj

2010-02-12 @ 19:58:34
URL: http://liam.ronaldblogg.se
Postat av: Carin

Å vad tråkigt, men vilken glädje att få ha dem med så länge.. "Alla" mina far/morföräldrar dog när jag var i tonåren och även redan när jag var 6 år. Nu ser jag sakta hur min egen far blir äldre och det gör ont att påminnas om hur bräckligt livet är. Pappa fyllde 75 år nu, han kommer aldrig klara vara ensam barnvakt till sitt eget barbbarn tex... sorg

Massa kramar till dig!

2010-02-13 @ 10:27:48
Postat av: L

Tänker på dig gumman!! Massa kramar L.

2010-02-15 @ 21:58:45
URL: http://lenalarssons.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0