Jag och mitt.....

Elias är en riktigt go unge. Jag vet inte hur många gånger vi skrattar åt honom varje dag, eller säger till varandra hur go han är, hur fin han är osv. Helt galet vad man kan älska sina barn! (Självklart älskar vi tjejerna lika mycket) och den här tiden har vi ju haft med dem med. Den här tiden då det händer så mycket i utvecklingen, då de formas till den lilla människan de ska bli i livet. Man lär känna en ny liten människa, det är så fantastiskt!

Och har har ett så gott sätt. Han är så glad och sköjsam. Han busar och sojjar med folk. Han är mjuk och fin i sin personlighet, omtänksam på ett helt otroligt sätt som jag inte trodde att så små barn var. Han tröstar Alice när hon är ledsen, han pussar och ger kärlek till alla som vill ha, Han böjer sig ner till de mindre och säger glatt: "Heeeeeeeeeeej!" och ler sitt allra mjukaste leende. :-) Min skatt.



Självklart har vi våra stunder så han driver mig till vansinnesgränsen med ibland, men för det allra mesta är han världens goaste kille. Även om han är full i bus, vilket är väldigt charmigt med.
Det ska bli så kul att se vad det ska bli av honom. Jag ska njuta av att följa honom i livet.....

Nu ska jag krypa till sängs.