Jag vann!
Jag fick för mig att åka upp och se matchen mella Ljungskile och Jönköping nu i em. Det var fint väder och jag såg det som en chans att få lite frisk luft och socialt umgänge. Se match finns inga planer på när man åker ensam med tre barn. ;)
Träffade ju en massa känt folk och hade det trevligt. Elias lekte och strosade runt.
I halvlek hör man att det är någon dragning och folk titta på sina biljetter. Min hade jag lagt kvar i bilen för jag trodde att det var en parkeringsbiljett. Så jag lyssnade inte på vad de sa riktigt.
När det var någon minut kvar av matchen tänkte jag vara smart och åka för att slippa köer, så in med alla i bilen och iväg. Hinner komma ut på vägen när ajg får se min lilla biljett i fönsterruntan. Gul nr 49. Var det inte nr 49 han sa??
Linnéa säger att det var det och jag överväger att fortsätta köra, men nyfikenheten tar över. Det kan ju vara en fin vinst. Men samtidigt är jag inte alls säker på att det var rätt färg och nummer, men jag måste vända!
Det roliga är att den här vägen är inte gjord för två bilar i möte, man få pressa sig längs dikeskanten då. Men eftersom jag var i god tid tänker jag att jag kan hinna upp innan alla börjar åka. Så jag väder vid tennishallen och då börjar det komma både bilar och folk. Men då är det redan för sent!! Jäklar vad jag ångrar mig!!
Jag försöker pressa mig upp och inte mejja ner folk som går och i alla bilar jag möter försöker jag att inte titta, för jag skäms och de tänker säker att jag är ett riktigt pucko som ska åka uppåt när det är fotbollsmatch.
Helt slut och svettig av stressen drar jag ur de tre igen (efter att ha parkerat längs vägen ovanför stoppet) och börjar leta efter någon som vet något om var man kollar vinsten. Hittar till slut upp till speaker-båset. Och visst var det gul nr 49 som vunnit.
Jag: "Det är bäst att det är er riktigt fin vinst nu!"
Han: "Jo, idag ska det nog vara riktigt bra."
Får en ICA-påsen fylld med en kartong ägg, en marmelad, ett 3-pack makrillfilé i tomatsås, en ost och 4 mögelostar.
(Säkert en mycket fin vinst. Men i detta läge kändes inte det tillräckligt för förnedringen jag kände när jag knödde mig upp för backarna...)
Dessutom förlorade LSK. Men mig gör det inget för jag hejjar ju inte på dem. Ialla fall inte när David inte är med. ;)
Träffade ju en massa känt folk och hade det trevligt. Elias lekte och strosade runt.
I halvlek hör man att det är någon dragning och folk titta på sina biljetter. Min hade jag lagt kvar i bilen för jag trodde att det var en parkeringsbiljett. Så jag lyssnade inte på vad de sa riktigt.
När det var någon minut kvar av matchen tänkte jag vara smart och åka för att slippa köer, så in med alla i bilen och iväg. Hinner komma ut på vägen när ajg får se min lilla biljett i fönsterruntan. Gul nr 49. Var det inte nr 49 han sa??
Linnéa säger att det var det och jag överväger att fortsätta köra, men nyfikenheten tar över. Det kan ju vara en fin vinst. Men samtidigt är jag inte alls säker på att det var rätt färg och nummer, men jag måste vända!
Det roliga är att den här vägen är inte gjord för två bilar i möte, man få pressa sig längs dikeskanten då. Men eftersom jag var i god tid tänker jag att jag kan hinna upp innan alla börjar åka. Så jag väder vid tennishallen och då börjar det komma både bilar och folk. Men då är det redan för sent!! Jäklar vad jag ångrar mig!!
Jag försöker pressa mig upp och inte mejja ner folk som går och i alla bilar jag möter försöker jag att inte titta, för jag skäms och de tänker säker att jag är ett riktigt pucko som ska åka uppåt när det är fotbollsmatch.
Helt slut och svettig av stressen drar jag ur de tre igen (efter att ha parkerat längs vägen ovanför stoppet) och börjar leta efter någon som vet något om var man kollar vinsten. Hittar till slut upp till speaker-båset. Och visst var det gul nr 49 som vunnit.
Jag: "Det är bäst att det är er riktigt fin vinst nu!"
Han: "Jo, idag ska det nog vara riktigt bra."
Får en ICA-påsen fylld med en kartong ägg, en marmelad, ett 3-pack makrillfilé i tomatsås, en ost och 4 mögelostar.
(Säkert en mycket fin vinst. Men i detta läge kändes inte det tillräckligt för förnedringen jag kände när jag knödde mig upp för backarna...)
Dessutom förlorade LSK. Men mig gör det inget för jag hejjar ju inte på dem. Ialla fall inte när David inte är med. ;)
Kommentarer
Postat av: lisa hanfelt
Borde varit stjärnvinst med din insats för att gå tillbaka med tre kids. Grattis i alla fall.
Lisa
Postat av: L
Håller med Lisa =) GRATTIS ändå... lltid trevligt med vinst ;)
Postat av: Brynja
Hahaha...men det resultera i ett fantastiskt blogg inlägg =)
Kram Brynja
Trackback