Jag och mitt.....

Ja det är det verkligen, det är nästan så att man blir lite religös när man strosar runt där inne. Ljuv musig, och helt underbara saker högt och lågt i en gammal, gammal bygggnad med knarriga golv. Det doftar ljuvligt och hela stället är helt underbart!!

Har du inte varit där så är ett besök till Ljungskile ett måste!! Kärrstegens gård är som ett litet himmelrike.




Idag svängde vi in där av bara farten på väg hem från Torp, jag och Louise. Och som alltid hamnar jag i dilemma där. Det är så mycket jag vill ha och så måste man begränsa sig och välja.

Idag handlade det om en kanin. Ett mjukdjur. Men det var helt ljuvligt (mycket är ljuvligt där som sagt) och det hade varit fint i Elias säng så han hade kunnat gosa med de helt ljuvliga öronen. Men efter många funderingar slutade det med att jag åkte utan kanin. Det kunde lika gärna sluta med att han inte alls tyckte om kaninen och så hade jag slängt ut 200 spänn på ett mjukdjur som skulle få flytta upp på vinden med alla andra mjukdjur.

Men jag kan inte släppa tanken på kaninen.... Ska den med hem ändå? Hade det varit en kanin med änglavingar hade den flyttat hem med en gång. För något änglaaktigt letade jag efter. Det finns massor med sånt där, men ingen klockren. Flickorna har fått varin ängel i mjukdjurform från Kärrestegen tidigare som vaktar över dem.

Åååå beslutsångest.

Men som sagt, affären och miljön måste du uppleva. Bor du långt bort så kan man även bo på Kärrstegen.

Det var även Catarina Reuter som gjorde min tiara på bröllopet och Louises med.