Jag och mitt.....

Med renoveringen, ingen återvändo.

Jocke rev upp golvet i halva vardagsrumnmet imorse. Jag drog på mig blåbyxorna i hopp om att få vara med. Men hur lätt är det med tre barn?
Så i mina fina jobbarbyxor, äka Fristads har jag promenerat mde vagnen förmiddag och eftermiddag eftersom den lille Prinsen omöjligt kan vara innomhus, än mindre sova i närheten av huset.
Sedan har jag varit på stallet i mina blåbyxor, på Ica och handlat, lagat mat och promenerat med vagnen. Men inte en minut har jag fått grejja. Inte ens en planka har jag varit när.
 
Vad då könsuppdelat hos oss? (Jocke kallar mig feminist) Men jag önskar att han kunde dra på sig förklädet och tagit hand om barnen, lagat mat och servat mig när jag bygger, river och snickrar. Men vad vet jag om sån?? Inget. För jag får ju aldrig möjlighet att vara med och lära mig.

Jag som är så villig att lära och jag var så taggad!
Se bara.


Jag tror att jag är bra på att bygga. Om jag fick chans.

 Joakim från hans bästa sida. ;-)