Jag och mitt.....

Idag var det dags för BVC-besök med Elias. Han har haft skräck för hela stället och sköterskan Inger sedan han var 18 månader och fick sprutor. Efter det har det varit svininf.-vaccin med så han har varit riktigt rädd och pratar ofta om Inger, sprutan ont och plåster. Så jag har förberett honom för besöket och lovat att inget ont ska hända, bara mäta och leka. Han har varit med på planen men så fort vi kom innan för dörren kramar han mina ben och säger: "Mamma jag jädd!"

Vi leker lite innan Ingerkommer och han håller sig nära och är orolig. Och så fort Inger kommer och han ser henne blir han livrädd och bara hysterisk! Gråter tills hon lovar att inget ska göra ont, bara leka.

De pratar en stund, leker med leksakerna och hon blåser bubblor. Han är helt ok. Men så fort hon rör sig, reser sig upp blir han livrädd igen. Stackars liten.

Vi gjorde det lätt för honom och han slapp allt men ville själv ialla fall väga sig. Och han går upp bra i vikt. Även om det är en mini-kille på 11, 2 kg med full mundering.

Eftersom han är så rädd ska vi gå dit ofta, en gång i månaden och bara göra roliga saker så att han kommer över detta. Tänk vad obehagliga upplevelser sätter sig i deras små kroppar.