Jag och mitt.....

Ja så var det klart för den här säsongen. Qviding åkte ur Superettan. Sån jävla skit. Jag trodde jag skulle få en infarkt igår på matchen. Jag har en tendens att leva mig väldigt in i matchen. Så det blev mycket gap och hoppande på läktaren för satan i gatan vad det var spännande!

Tyvärr var det mycket som inte funkade:
1. Dommaren var katastrof (faktiskt!) och missade en solklar straff när Brage tar en hands i straddområdet. Jocke blev vansinnig och jag var orolig för vad han skulle göra med den solbrände domaren (som stog så han såg det) och eftersom han fått ett gult innan fick han tänka sig för. Men han var galen i det läget och domarens kommentar var: "Det var inte meningen." Säkert....
Linjeman vinkade och alla var helt galna!

2. Hade han dömt rättvist hade det sett helt annrlunda ut, det är jag säker på. För det var Qvidings match. Så många bra anfall och chanser, men de kan inte få in bollen. Och det är ju det som räknas i fotboll.
Brages mål kom på en hörna och fanns inget att göra åt det. Bara att gratulera.

3. Hade de gjort som de skulle och sparkat rätt tränare när det begav sig hade det sett helt annorlunda ut idag. Qviding är ett lag som ska spela fotboll i Superettan. Men det har varit kaos i ledarfrågan och spelarna har inget förtroende för sin ledare och han byter laguppställning hela tiden. Då blir det så.

Så.. this was it!

Vad ska hända i Jensenfamiljen nu?

(och där försvann en massa text bort bara. Som jag inte orkar skriva igen, då den frågan får hänga i luften. )

Men efter några år med erfarenhet har jag lärt mig att det brukar lösa sig. Man ska bara ha is i magen. Och jag är ju känd för att vara cooooooooooool. ;)

Ialla fall var Jocke skeeeeeeetabra igår. Ja jag vet att jag är partisk, men han är bra. Han har mycket lvar att ge. Inte idag, för idag har han nog inget att ge alls. Han fick gå av, eller krypa av planen, i slutet på andra halvlek igår. Lårkakor på båda låren och blev sydd i huvudet. Så det var en man, en svag man jag fick med mig hem igår.

Dessutom var han arg, ledsen och grymt upprörd. Men trots det, världens finaste mest omtänksamma man. Och jag älskar honom så det gör ont i hjärtat. Och idag är det 13 år sedan vi träffades. Det ni!
Hade han varit hemma hade han fått en stor puss nu, men han åkte med sin vän till Tyskland igår kväll efter matchen för det hade han lovat. Trots att han varken kan sitta, gå eller stå. Men svika någon skulle han aldrig göra.