Jag och mitt.....

Det är ju inte alltid en dans på rosor om man säger så. Även om det för mesta dels har varit ett toppenliv, detta med fotbollen så har det sina baksidor med. Nu för tiden har man väl kanske lärt sigleva med det mer. Eller så är det för att man har mer i livet än fotbollen. Men på samma gång finns det mer att oroa sig för OM det inte löser sig med nya kontrakt osv.

Vi har ju inte så mycket att falla tillbaka på. Även om jag tror att det löser sig. Jag är optimist och tror att vi bra människor ;) som tycker om att jobba, är sociala osv kommer att hitta bra jobb. Men på samma gång undrar man såklart vad man ska göra. Och det hade varit skönt att kunna leva på fotbollen i några år till. Jag hoppas på det. Och det gör Joakim med. Om inte som spelare så kanske som tränare. Men han känner ju själv att kroppen håller i fler år och att han har mer att ge. Och det tyckte även en gammal kollega från Finlandstiden. Han ringde igår och ville ha oss till en stad i Finland, skriva tre års kontrakt med ev en karriär som tränare efteråt. Hm... Finland igen?

Blir nog att ha is i magen ett tag till. Min erfarenhet säger ju att inget med fotbollen händer nu. Det är lugnt fram till lite innan jul, sedan får man gå som på nålar över julen och sedan brukar det lösa sig en bit in i januari. Så vi ska ta det roligt, försöka ha ett par dagars semester tillsammans. Sedan åker Jocke till Skåne i nästa vecka för andra delen av tränarutbildningen. Så jag tar det luuuuuuuuuugnt.