Jag och mitt.....

Igår kväll förlorade en mamma sin son, en pappa sin son och en liten lillebror förlorade sin storebror.

Tim har kämpat färdigt och det är så fruktansvärt ledsamt att en sån ung pojke fått lämna sin familj alldeles alldeles för tidigt.

Mitt hjärta brister när jag tänker på familjen. Hans mamma. Hans pappa och Johan.

Det enda bra är att Tim inte längre behöver lida. Men är det en tröst när man förlorat sitt barn? Fy fan säger jag bara.
En fin ängel finns nu i himlen och tittar ner på sin familj.

"När en blomma bryts av i sin vackraste blom
då blir marken så trist och så fruktansvärt tom
men kanske ändå att det finns någonstans
en undangömd äng eller skreva
dit en blomma som brutits för tidigt
kan komma och fortsätta växa, dofta och leva.

Inte kan man väl tro att det bara blir stoft
av en blomma som himlen gett färger och doft.
Kanske Den som har gjort den blomman en gång
kan låta Sin kärlek förklara
Kanske vill Han helt enkelt ha tillbaks
för Han inte mer kan vara utan den bara..."

Okänd

Ett ljus brinner hos oss för Tim och hans familj.